Kaffevanan är stark. Det skall intagas minst två koppar på morgonen och helst några till senare under dagen.
De första två kopparna intagas vanligen i hemmet, ganska starkt, lagom varmt och med mjölk i.
Nästa kopp kommer oftast på jobb, där tre kaffekokare servar ca 35 pers. Då är kaffet svart som synden, står för sig själv och drickes fortare än det uttalas (innan någon annan hinner ta det ifrån mig).
Njutningskaffe kommer på eftermiddagen (efter jobb) i form av en lyxig cappuccino.
Tidigare i år besökte jag så en mellansvensk (sydsvensk, beror på perspektivet) stad, varvid tillvaron ställdes på ända.
Är det månne så att man ransonerar bönorna norrut i landet?
Ska det vara så?
Är det kanske något dialektalt? Ska jag uttrycka mig på något speciellt sätt för att få till det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar